söndag 29 maj 2011

En annorlunda Mors Dag

Inte annorlunda i att vi gjorde något särskilt, jag har blivit så fint uppvaktad med röda rosor, paket, pussar och kramar. Men det jag helst av allt ville ha fick jag inte, och hur jag än önskar så får jag det inte. Aldrig mer.
En annorlunda Mors Dag, eftersom vi saknade någon, väldigt mycket, det har varit extra påtagligt idag.
Ofta tänker jag att nu har vi väl fått vår del av grymhet, ondska och sorg så det räcker livet ut, men samtidigt vågar jag inte tänka så. Just nu känns det som att jag kommer aldrig att våga vara lycklig igen för vad händer då? När kommer nästa smäll? Det räcker nu, det är sorg så det räcker och bekymmer så det blir över, men jag vågar inte glädjas åt nånting för då känns det som att något hemskt kommer att hända. Jobbigt, men sant.
En sak som jag blev väldigt rörd över var en jättefin blomma från mina bonusbarn, med tillhörande kort:




Jag behöver inte kommentera det, ni förstår ju hur glad jag blev...


Här är en liten filur till som gör mig väldigt glad, och väldigt stolt! Visst är han fin, vår Elliott..


När jag är som längst ner i detta ofattbara mörker så försöker jag fokusera, allra främst på Elliott, men även på andra jag har nära och runt mig. Det blir lite, lite lättare då, om jag tänker på vad jag har och inte bara på vad jag förlorat...



Äkta kärlek är som en cirkel, cirkeln har inget slut... <3





2 kommentarer:

  1. Så fint kort av dina bonusbarn och kortet på Elliott. Förstår saknade efter Wilmer varit extra påtaglig en dag som denna. Lider så med dig/er. Tänker på er ständigt i massa olika situationer. Ett ljus brinner vid sidan om mig för er Wilmer och dig Katarina.
    Styrke kramar Malin

    SvaraRadera
  2. Fina du, ni har drabbats så det räcker för alltid!! Det är jag helt säker på! Ni kan bara komma ur detta starkare än aldrig förr. Dina fina bonusbarn ser du nog på idag ur ytterligare en vinkel. Eller? Ju fler vinklar och törnar och erfarenheter vi får i livet ju starkare blir vi! Er själ och eran hjärtan måste få sörja klart, om det nu är möjligt, tror aldig att man sörjt klart men att man lägger sorgen lite åt sidan efter hand som tiden går!
    Jag känner av egen erfarenhet att jag visst vågar glädjas efter en jobbig trist period. Annars blir det ju dubbel sorg. Det är genom att glädjas på nytt som vi känner att livet går vidare! Att vi KAN känna glädje och hopp är ett positivt tecken. Ett tecken på att vi vill njuta av livet, känna glädje, ge och ta emot kärlek! Allt detta vill du ju, det har du uttryckt i dina texter. Tillåt dig att sjunka ner och känna misstron till livet! Det har ju faktiskt varit obarmhjärtligt grymt mot er.

    Tro inte att du inte kommer att känna glädjen igen, för det kommer ni alla att göra. Men med en sorg i hjärtat som inte kommer att äga hela er tillvaro som den gör idag!!!
    Önskar er allt gott, kramiz Linda & Pärlan

    SvaraRadera