Daglig ångest..

Varje dag, iallafall två gånger om dagen, kör eller cyklar jag förbi det ställe där min son drunknade. Jag kan må ganska bra när jag ger mig iväg, men när jag närmar mig det stället som är ett stenkast från vårt hus, så kryper ångesten fram och hotar att kväva mig.. Det känns som om jag inte får luft, hjärtat slår fortare och jag blir kräkfärdig. Varje gång. Så fort jag passerat det stället så talar jag med mig själv och säger till mig själv att andas, och lugnar ner mig en aning. Men det är en fruktansvärd stund. Och ja, jag kan köra/cykla/gå runt om, andra hållet, men då kommer jag den vägen där jag i panik cyklade och letade efter min son, samma sak händer då. Tunga minnen som håller mig sömnlös om natten.
Jag längtar efter att få komma härifrån, jag verkligen älskar mitt hus och vi har jättebra grannar osv, men det håller inte att bo kvar. Och även om flytten var planerad sedan innan olyckan så har jag inte längtat så intensivt efter att få komma härifrån som jag gör just nu...