Minnesvärd kväll

I går när jag vaknade var min första tanke Wilmer... Jag kände redan då att det skulle bli en tuff dag, men det var bara att göra som alla andra dagar - gråta en stund, ta sig samman och gå upp. Men när jag och I satte oss i soffan vid 22.30 igår och summerade dagen så kände jag att den blev precis som jag och vi velat. Själva dagen var tuff med mycket tårar och ångest, men kvällen blev precis så magisk och fin som vi hoppats.Vi samlade våra familjer och våra allra närmsta vänner, vi grillade korv och åt kladdkaka, och när skymningen föll skickde vi upp 50 rislyktor mot himlen...

Vilken kväll, så mycket kärlek, så många kramar och så mycket omtänksamhet. Jag känner mig rik som har alla dessa människorna i mitt liv - och många fler därtill..
Tillsammans gjorde vi Wilmers födelsedag till ett minne som jag alltid kommer att bära med mig, alltid. Och jag är helt säker på att han såg varenda liten lykta som så fint steg mot himlen..

För att överleva just nu försöker jag vända på allt och tänka att utan Wilmer och hans korta tid hos oss så hade vi, förmodligen inte, kommit så nära varandra allihop. Vi vet vad vi har men jag tror inte att det hade varit riktigt lika kärleksfullt som det är nu. Att träffas som vi gjorde igår och få känna den kärleken som låg i luften hela kvällen, det är inte alla förunnat.

När vi gått och lagt oss så låg jag och vände och vred på mig, kunde inte somna. Efter en stund tände jag lampan för att läsa lite och medan jag låg och läste så blinkade lampan på mitt nattduksbord till, ganska många gånger. Jag är helt säker på att det var Wilmer som gjorde sig påmind och jag har känt hans närvaro brevid mig hela natten...