Att överleva

Det finns stunder varje dag då jag undrar hur jag överlever. Hur överlever man ett av sina barns död? Hur överlever man och hur kan man gå vidare? Jag har inga svar men jag vet att min bakgrund och min orubbliga tro på att livet inte tar slut när vi dör har hjälpt och hjälper mig. För hos mig finns det inte att jag inte får träffa Wilmer igen, aldrig nånsin, den tanken är omöjlig och jag har bara tänkt den ett fåtal gånger, men slår den alltid ifrån mig. Självklart kommer vi att träffas igen, på en annan plats, nån annanstans. Självklart.

Tills dess måste jag överleva. Ibland går det bra, ibland mindre bra, men jag har inget val. Jag vill leva. För det mesta iallafall. Vi människor har en enorm förmåga att resa oss efter ett trauma, att komma tillbaka och att orka vidare. En imponerande egenskap, jag tror vi alla har den inom oss. Som tur är behöver inte alla ta fram den och använda sig av den, men jag tror vi har den i oss. Vi är så oändligt mycket starkare än vi tror att vi är, och det är tur.. För jag måste överleva.

Här är några anledningar till varför jag reser mig ur sängen varje morgon.. <3