Han fattas mig så vansinnigt mycket, jag är inte hel om han inte är hos mig. Hur kan man leva med ett halvt hjärta? Går det? Han tog så mycket med sig och nu är jag inte hel längre och kommer nog aldrig nånsin att bli det igen...
söndag 4 september 2011
Saknad...
Finns inga ord, bara en stor tomhet. Jag saknar så jag snart går sönder...
Han fattas mig så vansinnigt mycket, jag är inte hel om han inte är hos mig. Hur kan man leva med ett halvt hjärta? Går det? Han tog så mycket med sig och nu är jag inte hel längre och kommer nog aldrig nånsin att bli det igen...
Han fattas mig så vansinnigt mycket, jag är inte hel om han inte är hos mig. Hur kan man leva med ett halvt hjärta? Går det? Han tog så mycket med sig och nu är jag inte hel längre och kommer nog aldrig nånsin att bli det igen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Känner så med dig...en dag kommer ni att ses igen och ditt hjärta kommer tillslut att bli helt... men tills dess finns Wilmer med er som en av himlens finaste änglar.
SvaraRaderaMassor med styrkekramar till er!
Charlotte T
<3 Kramar, mitt hjärta brister, o känner så med dig! Monica
SvaraRaderaHan tog mycket med sig, men han gav också mycket och han ger Er fortfarande, även om han inte är hos Er rent fysiskt. Vilket ju är det du helst vill att han ska vara...Jag vet inte om detta hjälper Dig eller bara förvärrar, om det är det senare så vill jag redan nu be om ursäkt. En fyraårig flicka fick ett handbollsmål över sig igår, jag har inte hört hur det gått för henne men som det lät igår skulle hon överleva med allvarliga, bestående men. UTAN ATT FÖRRINGA DIN SORG. Det händer hemska och obegripliga saker varje dag. Och den ständiga frågan är VARFÖR???? Jag ställer mig också den frågan varje dag. Och hjärnan är ju konstruerad så att den söker efter svar och lösningar, vilket gör att tankarna går rundgång...
SvaraRaderaFortsätt andas Katarina.
Kram
Jag tror starkt på att han finns i din närhet hela tiden....självklart vill han att du ska andas, att du ska hitta ro och glädje i livet igen.
SvaraRaderaJag träffade en kvinna en gång som sa till mig att livet på jorden varar precis så länge du behöver det, och när du inte har mer att lära färdas du vidare någon annanstans. Jag tror att din underbara pojke redan hade så mycket visdom och kunskap att han inte behövde stanna kvar på jorden så länge. Han finns kvar fast på en annan plats.
Om jag hade kunnat hade jag velat lyfta bort delar av din tunga sorg...att kanske hjälpa dig att andas.....Tyvärr kan jag inte det utan allt jag kan göra är att låta dig veta att jag tänker på dig ofta, att jag läser dina inlägg varje dag och att jag på så sätt delar din sorg.
Många många styrkekramar till dig och din familj.
Bläddrar i din blogg och ser den mest fantastiskt fina lilla pojke. Han ser så genomgod ut. Det kan ju vara så att det inte finns någon som helst mening alls med att han är borta, men om det finns en mening bakom allt så är jag säker på att "de andra" ville ha honom hos sig - nu. / Frida
SvaraRaderaDet är så sorgligt att det knappt är sant! Men du kommer att klara av detta. På ett eller annat sätt! Men ditt hjärta kommer nog för alltid att sakna en "Wilmer-bit" men samtidigt kommer det att ha en kärleksfull del som Wilmer har fyllt till dig. Den biten kunde bara han fylla. Tur du har en fin familj som kan stötta dig och som du kan fokusera på när du behöver vila i din sorg.
SvaraRaderaKram Linda