fredag 9 september 2011

Vila i frid??

Det finns ett uttryck jag absolut inte gillar, men som jag stött på en del de sista månaderna. "Vila i frid". Det låter, i mina öron, hemskt, hårt och oerhört slutgiltligt. För det första så är jag helt övetygad om att det just nu inte är någon som helst vila på det stället där Wilmer befinner sig. Tvärtom, det är fullt ös för alla runtomkring, precis som det var för oss när vi hade honom hos oss. Inte en sekunds vila, inte en hel natts sömn.. Älskade Wille, håll igång dem ordentligt tills vi ses igen, då ska jag busa med dig så mycket du orkar..!
För det andra så tror jag inte att även om jordelivet är slut för Wille  så är det inte slutet. Jag tror att det bara är början på en ändlös resa, rakt in i evigheten. Det hjälper mig att tänka så, för då vet jag att vi har så mycket tid tillsammans när vi väl träffas igen, jag och min älskade prins. Om evigheten väntar så har vi massor av tid att ta igen allt det vi missade..

Vila inte i frid Wille, vila inte utan håll alla änglar runtomkring dig sysselsatta! Jag vet vilken oreda du kan ställa till med och jag hoppas att det är precis det du gör just nu... Vi ses snart! <3





2 kommentarer:

  1. Så fint skrivet finaste Ina! Jag känner precis som dig, vila i frid ska ingen göra i himlen. I himlen finns orken att göra allt det som man på jorden gjorde allra helst. Hos alla änglar ska skratten klinga!
    Kram & kärlek

    SvaraRadera
  2. Jag tänker inte på det som frid i passivitet utan som frid i sinnesro.

    SvaraRadera