Tills vi ses igen, älskade lille du. Din mamma saknar dej...<3
måndag 26 september 2011
Vid Wilmers sten
Som jag sagt tidigare så klarar jag inte av att säga Wilmers grav, jag säger Wilmers sten. Grav är för mig ett hemskt ord, tungt och sorgset. Jag trodde, när stenen väl kom på plats i augusti, att jag skulle vara där varje dag. Jag åker dit en gång i veckan, byter blommor, tänder nya ljus och plockar bort pinnar och löv som hamnat på stenen. Det är väldigt skönt att ha en plats att gå till, att känna lugnet och friden som råder på kyrkogården, men samtidigt är det så självklart för mig att Wille inte är där. Han ligger ju inte där, det är bara askan av hans lilla kropp som är nergrävd, Wilmer är inte där. Han är hos mig, han finns där jag är. Jag pratar med honom varje dag, det gör Elliott också. Senast häromdagen hade vi en diskussion jag och Elliott, om Wilmer verkligen hör det vi säger till honom. Vi kom fram till att det gör han, såklart, och att vi kommer att fortsätta prata med honom. Wilmer är här hos oss, han är vår lilla ängel. Det kan tyckas märkligt men hans närvaro känns så starkt ibland, den går inte att missa. Och det är så jag vill ha det, jag vill känna att han är här, jag vill fortsätta prata med honom och jag vill känna hans närvaro. Han är med mig alltid, alltid...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Sina barn älskar man o har man livet ut oavsett var dom befinner sig!!!! Du har burit honom du har fött honom:alltså är han din/er o en del av er familj o klart ni ska prata med och om honom,han kmr alltid finnas inom er o mer er!!!
SvaraRaderaHan är underbar på bilderna!!!!Kramar Monica
Underbart fin pojke... en trygghet att ha en så underbar liten ängel som ständigt vakar över er <3
SvaraRaderaFinaste Ina, en ängel är där den behöver vara men inte kan vara kroppsligt. Han är med er alla, för alltid!
SvaraRaderaNu när jag jobbar går jag förbi honom två gånger varje dag. Jag säger god morgon och sov sött. Det känns skönt att få säga hej.
Kram och kärlek
Jag går förbi stenen några gånger varje vecka, då jag genar till byn. På något sätt tycker jag det känns bättre om jag ser att någon varit vid stenen och fixat. Vi har bara lagt en smileys sten inför hans födelsedag där. Men varje gång vi går förbi skänker vi en tanke dels på er, men också över vårt eget liv. Känner tacksamhet för att det får fortgå orört av hemskheter. Känner tacksamhet för allt som finns i vårt liv och hur skört livet är. Speciellt tänker jag på mina fantastiska barn som jag tar för givet finns hos mig tills jag dör. För så tänker man som förälder, tills man blir berörd av er och Wilmers öde.......Wilmers öde har fått mig att ta tillvara på min tillvaro på ett annat sätt än tidigare. Dina texter skapar eftertankar och jag tror vi är många som kramas & pussas extra mycket sen 5 månader tillbaka...även om vi alltid varit mycket för kel så sker det idag med en extra känsla av tacksamhet.
SvaraRaderaInget är för alltid förutom kärleken!
Många kramar Linda