onsdag 21 september 2011

Willeskratt

Igår när jag var i köket och Elliott i sitt lekrum så ropade han till mig: "Mamma, jag hör Willes skratt hela tiden!"
Han sa det sådär glatt, inte sorgset eller ledset.
Jag hör också Wilmers skratt hela tiden, jag hör hans skratt, hans ord, hans röst, hela tiden i mitt huvud. Idag är det tungt, riktigt tungt. Tyngden i bröstet vill inte släppa...


Upplagd av kl.

6 kommentarer:

  1. Maleneonsdag, 21 september, 2011

    Hej!
    Jag läser din blogg varje dag. Den påminner mig om att ta vara på varje minut. Min son är snart 8 mån och jag kan inte föreställa mig känslorna om det skulle hända honom något.

    Din blogg är full av kärlek, så jag kan inte låta bli att titta in här, varje dag.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ninaonsdag, 21 september, 2011

    Skickar massor med kärlek, energi och kramar till dig denna tunga dag. Tänker på er varje dag!!
    KRAM

    SvaraRadera
  3. Lindaonsdag, 21 september, 2011

    Härligt att få höra skrattet! Sorgligt med tygden i bröstet...den lär ju hänga med ett tag.
    Njut av skrattet, det vill dig väl! Tänk den dagen då även det är borta...Tror det kommer och hörs för att ni behöver det! Elliott blir inte ledsen utan verkar ta det bra. Du känner närvaron av Wilmer, ser det du ser och även hör honom. Han har inte lämnat dig helt, kommer aldrig att göra så heller. Han finns i ditt hjärta, i din kropp och i din själ. Själarna kan kommunicera med varandra tror jag. Vårt undermedvetna, men vi kallar det ibland för oförklarliga händelser. Alla har inte samma övertygelse ang detta som jag har. Men jag tror att så länge man bara är öppen och mottaglig så länge kan man få uppleva oförklarliga saker. Saker som vill dig väl, som vill lätta på din tyngd just då när det sker. Jag känner en lättnad när du skriver och berättar om när du känner och upplever Wilmers närvaro. Önskar så att man kunnat hjälpa och lätta din tyngd! Hade det bara funnits något jag kunnat göra så hade det redan varit gjort....
    Kramar i mängder Linda

    SvaraRadera
  4. Theresonsdag, 21 september, 2011

    Jag hoppas att Wilmers skratt kommer finnas inom er resten av livet... han vill ju verkligen att ni ska kunna vara glada igen, men ack så tungt det måste kännas samtidigt... kan bara föreställa mig sorgen, kan omöjligt känna vad du/ni känner...

    Ta vara på de fina minnena och låt dem följa dig livet ut, dag in och dag ut.

    Kram från Theres

    SvaraRadera
  5. Elinonsdag, 21 september, 2011

    Kram denna tunga dag Katarina!
    Njut av skrattet och Wilmers glada stämma, jag tror och hoppas att det alltid kommer finnas nära till hands, för er alla! Han kommer alltid tala till er och skratta med er, det är jag helt övertygad om.

    Kram

    SvaraRadera
  6. Monicatorsdag, 22 september, 2011

    Massor av kramar denna tunga dag!!!//Monica

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)