Just nu finns det inga vanliga dagar. För varje dag när jag vaknar så slår tanken mig att Wilmer är död och att livet aldrig mer blir det som det en gång var. Jag hade det livet jag ville ha, jag hade min familj, min man, mitt jobb, mitt hus, två underbara, fina, välskapta barn, jag hade ju allt. Och allt förändrades inom loppet av en timme. Tänk så skört livet är, men samtidigt är jag glad att jag inte vet vad som väntar, jag är faktiskt hellre ovetandes och lever så mycket jag kan, så länge jag kan.
Livet blir aldrig mer som det en gång var. Därmed inte sagt att livet inte kan bli bra, om än annorlunda. Man gör sig en bild av hur man vill ha det, man får det precis så, och sedan slås den bilden itu. Inte för alla såklart, men för mig gjorde den. I tusen, tusen bitar, precis som mitt hjärta...
En bild tagen en vanlig vårdag, precis som livet ska vara...
Jag hoppas att vardagen snart kommer, med dagliga rutiner och ett litet lyxigt avbrott då och då. Jag längtar efter vardagen, med dagliga rutiner och alldeles vanliga bekymmer om middagsmat, hämtning och lämning och städning. Tänk om livet kunde vara precis så enkelt, alltid..
Jag tycker också om ekorrehjulet. Det är skönt med rutiner och vardag även om det kan vara jobbigt när man står med vardagen upp till midjan.
SvaraRaderaJag förstår att du längtar extra mycket efter den.
Kram och kärlek
Tycker du beskriver vardagen så fint. Du höjer den till något som man ska vara tacksam över.
SvaraRaderaJag är väldigt tacksam över min vardag och mitt liv. Hade inte heller velat få veta vad som kommer att hända i framtiden. Vi lever nu..här.. Är så ledsen för er skull! Ingen ska behöva gå igenom det ni tvingas att genom leva!
Kramar Linda