lördag 24 september 2011

Att överleva

Det finns stunder varje dag då jag undrar hur jag överlever. Hur överlever man ett av sina barns död? Hur överlever man och hur kan man gå vidare? Jag har inga svar men jag vet att min bakgrund och min orubbliga tro på att livet inte tar slut när vi dör har hjälpt och hjälper mig. För hos mig finns det inte att jag inte får träffa Wilmer igen, aldrig nånsin, den tanken är omöjlig och jag har bara tänkt den ett fåtal gånger, men slår den alltid ifrån mig. Självklart kommer vi att träffas igen, på en annan plats, nån annanstans. Självklart.

Tills dess måste jag överleva. Ibland går det bra, ibland mindre bra, men jag har inget val. Jag vill leva. För det mesta iallafall. Vi människor har en enorm förmåga att resa oss efter ett trauma, att komma tillbaka och att orka vidare. En imponerande egenskap, jag tror vi alla har den inom oss. Som tur är behöver inte alla ta fram den och använda sig av den, men jag tror vi har den i oss. Vi är så oändligt mycket starkare än vi tror att vi är, och det är tur.. För jag måste överleva.


Här är några anledningar till varför jag reser mig ur sängen varje morgon.. <3


3 kommentarer:

  1. Så sanna ord. Jag är oxå övertygad om att vi åter ser de som lämnat oss här på jorden.
    Själar säger aldrig farväl! <3
    Kram Linda

    SvaraRadera
  2. Genom en gemensam fb-vän fick jag reda på om din blogg dagarna efter olyckan. Har sedan dess läst varje inlägg som du skrivit. Det gör så ont att läsa men samtidigt så otroligt givande. Du är så klok, så stark och du får mig att se på livet med andra ögon än tidigare. Jag lider med dig och din familj...ni lever i varje föräldrars mardröm och jag förstår inte hur ni kan klara av det. Men visst är det nog så som du skriver att vi är starkare än vi tror. Du är helt fantastisk och jag är säker på att Wille ser och är så stolt över sin mamma. Kanske är det han som ger dig styrkan. Fantastiska Ina, vi käånner inte varandra, men tack för att jag får följa din blogg, er sorg, er styrka och din fantastiska familj <3
    / Kajsa

    SvaraRadera
  3. Vilken oherhört vacker personlighet du har. Stark och omtänksam.
    Jag känner verkligen med dig för allt som hänt och jag har läst igenom din blogg med tårar.

    Jag kramade mina små extra hårt idag, då man lätt annars tar livet förgivet.

    Ta hand om dig 1000 kramar

    SvaraRadera