lördag 17 september 2011

Minnesvärd kväll

I går när jag vaknade var min första tanke Wilmer... Jag kände redan då att det skulle bli en tuff dag, men det var bara att göra som alla andra dagar - gråta en stund, ta sig samman och gå upp. Men när jag och I satte oss i soffan vid 22.30 igår och summerade dagen så kände jag att den blev precis som jag och vi velat. Själva dagen var tuff med mycket tårar och ångest, men kvällen blev precis så magisk och fin som vi hoppats.Vi samlade våra familjer och våra allra närmsta vänner, vi grillade korv och åt kladdkaka, och när skymningen föll skickde vi upp 50 rislyktor mot himlen...




Vilken kväll, så mycket kärlek, så många kramar och så mycket omtänksamhet. Jag känner mig rik som har alla dessa människorna i mitt liv - och många fler därtill..
Tillsammans gjorde vi Wilmers födelsedag till ett minne som jag alltid kommer att bära med mig, alltid. Och jag är helt säker på att han såg varenda liten lykta som så fint steg mot himlen..





För att överleva just nu försöker jag vända på allt och tänka att utan Wilmer och hans korta tid hos oss så hade vi, förmodligen inte, kommit så nära varandra allihop. Vi vet vad vi har men jag tror inte att det hade varit riktigt lika kärleksfullt som det är nu. Att träffas som vi gjorde igår och få känna den kärleken som låg i luften hela kvällen, det är inte alla förunnat.

När vi gått och lagt oss så låg jag och vände och vred på mig, kunde inte somna. Efter en stund tände jag lampan för att läsa lite och medan jag låg och läste så blinkade lampan på mitt nattduksbord till, ganska många gånger. Jag är helt säker på att det var Wilmer som gjorde sig påmind och jag har känt hans närvaro brevid mig hela natten...

3 kommentarer:

  1. Vilken fin dag ni gjorde åt honom.Han kan ju inte annat änn känna sig älskad!!!!!Måste kännas bra för er o hedra honom så.
    Känns bra o veta att ni har så mycket fina människor omkring er.....tror de gör att man orkar igenom en sådan djup sorg.........
    Ny dag nya tag, brukar jag säga........Många kramar till er../Monica

    SvaraRadera
  2. Vilken vacker gest för att hylla er lille ängel och det han gav er under hans alltför korta tid på jorden. Jag kan tänka mig att det blir till en fin tradition i er familj. Kramar till er alla/carina m fam

    SvaraRadera
  3. Jag känner inte dig men jag har följt din blogg sedan Wilmer gick vidare.
    Och jag tycker att det är helt fantastiskt hur du kan skriva och uttrycka dig om fina fina Wilmer!
    Det känns nästan som om jag kände honom efter allt fint du har skrivit...
    Klockar åtta i fredags gick jag ut och tittade mot Höstgatan och efter ett tag så fick jag se dom fina ljuslyktorna stiga mot skyn. Det var såå vackert och det grep verkligen tag i mitt hjärta. Det kändes som om det var levande kärlek som skickades upp till Wilmer och jag är säker på att han såg varenda en!
    Vilken älskad liten pojke!!
    Styrkekramar till er.
    Maria

    SvaraRadera