lördag 3 september 2011

Vila

Har precis gått upp, sovit en hel natt utan vare sig sömntablett eller lugnande. Funderar på den fina stunden vi hade i går när vi grävde ner urnan, och om den stunden och handlingen har hjälpt mig att komma till ro? Dessutom är jag övertygad om att Wilmer hjälpt till och sett till att jag fått den vila jag behövde.
Igår när jag skulle lägga Elliott så sa han: "Mamma, jag skulle vilja ringa till Wille." Jag svarade att det går inte men att han kan prata med honom, det gör jag varje dag. Elliott undrade om Wille verkligen kan höra honom, jag svarade att det kan han. "Vad bra, då kan jag prata med honom när jag kommer på saker som jag vill säga till honom".


Älskade, saknade son och lillebror...

2 kommentarer:

  1. Vad skönt för dig att kunna få sova en hel natt utan att behöva ta något som dövar. Gårdagen betydde nog mycket även i det avseendet. Som du skrev i ett tidigare inlägg - urnsättningen är det sista som är kvar innan allt är klart. Det kanske är så ditt undermedvetna känner. Nu har Wille en vacker plats att vila på också. Vad fint ni har gjort för honom.
    Ta hand om er.
    Kramar Kristina

    SvaraRadera
  2. Så skönt att läsa att du sovit hela natten utan tablett eller lugnande. Tror också det är er älskade Wilmer som hjälpt dig. Ni finns i mina tankar ♥ Styrke kramar Malin

    SvaraRadera